”Det kommer alltid fram lik ur garderoben!”
Den kommentaren fick jag två gånger igår kväll när jag berättade vad som har hänt. Ska försöka dra det lite snabbt. Men som M skrev. ”Varför skriva så nån förstår?!”

Till att börja med måste jag berätta att mannen har väldigt bra relation med mina föräldrar, eller ja, hade kanske är bättre att säga just nu. Jag har också en bra relation med mina föräldrar så det är ju inte jättekonstigt med något av det.
Håll i er nu för jag ska försöka berätta så gott det går.
Igår kväll berättade pappa för mamma att mannen har lånat pengar av pappa. Är ni med? Mamma berättade det i sin tur för mig fast hon egentligen inte fick det för pappa, för han ska berätta det för mig idag. Jaja. Hur som helst så har mannen lånat pengar av pappa, nån gång i våras, för att ha till sin hoj. Det kanske inte låter så jättekonstigt i era öron men i mina är det en mindre katastrof. Inte själva pengarna men varför har han inte sagt nåt till mig?? Jag trodde det rörde sig om kanske 2000-3000:- men nej, det rör sig om mellan 10.000-15.000:-. Det gör mig så förbannad att mannen har gjort det här bakom min rygg. Vi har alla pengar gemensamt och vi pratar ofta om pengar. Jag kan inte förstå det här hur gärna jag än skulle vilja fatta. Jag känner mig så jäkla besviken!

Just nu är jag bara jättearg och besviken på mannen. Det här har ju absolut ingenting med vår separation att göra egentligen men det är väl nu sånt här kommer fram.
Mannen har även frågat pappa nu om han kan få låna 30.000-40.000:- för att köpa en bil. Blir arg så jag kokar när jag tänker på det.
Till saken hör den att mannen mer eller mindre undvikit sina föräldrar dom senaste fem åren för att han inte orkar med dom och deras tjat. Men nu, ska han åka dit med fisen var och varannan dag och han har tagit med våra lånepapper dit för att svärfar ska kunna hjälpa honom med det. Men hallå?! Det är JAG som hela tiden har skött ekonomin hos oss för mannen är inte ett dugg intresserad. Vad är det som händer??

Jag har en sån jäkla stor klump i magen för jag vet att pappa kommer ta det här med mannen. Jag orkar inte med en massa tjafs och konflikter. Fast så smidigt ska jag väl inte komma undan antar jag. Det va ju jättedumt av mig att tro att det skulle gå smärtfritt med en separation. Nu är jag bara rädd för hur det ska bli med vår lilla fis. Jag tycker mannen verkar så himla ointresserad av henne och det gör ont i mig. Jag vill ju inte att hon ska förlora sin pappa pga att vi separerar. Förbannade skit!

Nu är mannen på jobbet och går och ser allmänt lidande kan jag tro. Alla ska tycka synd om honom.

Idag är jag riktigt gnällig och då är det tur att bloggen finns så jag kan gnälla av mig. Tur att det är frivilligt att läsa en blogg

Kommer antagligen tillbaka senare under dagen och gnäller lite mer. Nu har jag plockat fram stora svarta plastsäckar så ska jag sätta igång och rensa i garderober. Det kommer slängas mycket kan jag lova.