Jag har gett upp. Jag får väl va vaken hela natten…
Klockan är nu 03:13 och jag har försökt sova sen 22:30. Vad är felet? Jag får panik av att inte kunna sova. Kan jag inte sova för att hjärnan går på högvarv hela tiden?
När jag väl har slumrat till i en minut så vaknar jag av fisens otäcka hosta. Tack och lov verkar hon sova fast hon hostar typ hela tiden.
Nu ligger hon i min säng och jag har intagit soffan. Vet inte hur jag ska kunna sova. Kan inte rensa tankarna heller…

Jag är ju egentligen världens lyckligaste. Varför mår jag då som jag gör? Ja, jag vet inte.
Just nu är jag irriterad på Mr.M. Det tar emot att skriva men det är så det är. Det känns som att vi bara står och trampar. Jag klarar inte av att ha ett ”varannan-vecka-förhållande”. Det gör mig riktigt dum i huvet. Han säger att han älskar mig och att jag är det bästa som hänt honom men hur länge ska vi hålla på så här?
Jag förstår om han vill ta det lugnt va det gäller fisen men nu tycker jag det går alldeles för lugnt till. Men hur ska jag lägga fram det? Vill ju absolut inte pressa honom. Han har tillräcklig press på sig som det är redan.

Det blir så påtagligt med vårt varannan-vecka-skit nu när jag känner mig ensammast i världen. Hade jag haft folk omkring mig som ville umgås så hade det varit betydligt lättare…

Jag bara svamlar och vet ingenting med nånting.
Jo, en sak vet jag.
Love hurts…