Vabbar idag. Fisen har en förskräcklig hosta, iaf på natten. Jag har varit vaken till och från hela natten och lyssnat på hennes hosta. Det har inte varit många millimeter från att hon har kräkts. Usch!
Nu när hon är vaken är hostan inte alls så farlig men jag bestämde mig för att va hemma med henne iaf. Näsan rinner oxå.
Har konstaterat att jag är hemma lite för min skull oxå. Måste ta några djupa andetag och stanna upp och leva. Allt bara snurrar. Känns som att jag och fisen behöver mer tid tillsammans, eller nåt sånt.

Hade ett bryt igår kväll. Angående att jag känner mig ensam. Allt gick så klart ut över Mr.M. Eller han tog snarare åt sig. Underbar som han är kom han hit och vi redde ut allt så nu känns livet lite lättare. Skönt!

När jag bestämt mig för att va hemma imorse så va jag ju tvungen att ringa dagis och jobbet. Efter det meddelade jag mamma att vi är hemma idag för annars skulle hon ha hämtat fisen på dagis. Insåg i samma veva att bilen stod på den gatan där den bara får stå fram till klockan åtta utan att man lägger i pengar. Samtidigt som jag konstaterade att vagnen är hemma hos mamma och pappa. Jaha, så det va bara att slänga sig in i bilen och åka och hämta vagnen och sen parkera den på andra gatan. Det är i sånna lägen jag tycker det är jobbigt att va själv. Men jag vet att jag har valt det själv och skyller absolut inte på nån annan. Men jag måste få gnälla…

Mr.M och jag pratade mycket om varför jag känner mig ensam. Ja jag vet inte. Eller skillnaden är väl att dom veckorna som jag har fisen är jag ju verkligen själv på kvällarna när hon sover. Förut hade jag ju alltid X. Vill absolut inte ha det så som vi hade det men jag önskar att nån vän kunde erbjuda sig att komma hit och umgås nån kväll, trots att jag har fisen. Men det verkar vara svårt för dom att förstå och jag tänker inte tjata mer på folk. Vill dom inte umgås med mig så behöver dom absolut inte göra det…