Jag tror jag har satt fingret på varför jag va så nere i helgen. Förutom det jag har skrivit förut. Det har med det att göra men…
A, min underbara A, är hemma i stan efter att ha varit ute och rest och jobbat i sex månader. Min bästa vän sen massa år tillbaka. Jag är besviken på henne. Grymt besviken! För det första hörde hon inte av sig när hon var i stan utan det va jag som fick ringa och nästan fjäska för att vi skulle ses. Hur som helst så sågs vi några timmar på Valborg innan vi drog ut på krogen. Väl ute på krogen så ville hon bara hänga med sin pojkvän. Det är absolut inte likt henne och jag fattar inte varför. Dom har varit tillsammans dygnet runt dom senaste sex månaderna så jag trodde hon skulle vilja vara med mig. Men så fel jag kan ha…
Skickade sms till henne häromdagen och frågade hur länge dom skulle va kvar i stan för jag ville gärna hinna träffa dom igen innan dom åker till sin nya hemstad. Fick svar idag som gick ut på att hon trodde dom skulle åka innan helgen och innan dess hade hon så många att träffa och saker att göra så hon visste inte om vi skulle hinna ses nåt mer. Hon skulle höra av sig med kort varsel så kanske att vi skulle hinna ses. Precis som att jag tänker gå hemma och vänta på att hon ska höra av sig…
Hur som helst. För det första är jag så jävla besviken på allt som har med henne att göra. Att hon inte vill ses. Har jag varit dum som trott att vi har varit så bra kompisar? Sist hon va hemma va allt som vanligt…Vilket va för ungefär sex månader sen. Är det jag som har förändrats och blivit knäpp?
För det andra är jag riktigt besviken över att hon inte vill träffa fisen. Hon har inte ens nämnt att hon vill träffa fisen…

Ja, jag kanske överreagerar men jag trodde verkligen att det skulle va A och jag livet ut. Vi har haft våra tvister i perioder men nu vet jag inte va som har hänt. Duger jag inte till henne heller för att jag är ensam med fisen?

Hur som helst så är jag jävligt besviken. På allt! Skit!