Fredagkvällar måste va dom värsta kvällarna att sitta ensam, enligt mig. Inget jag har direkt forskat i men jag har för mig att jag kände så här för inte alltför längesen. Äsch jag vet inte. Kanske bara inbillar mig…Men just nu känner jag mig iaf ensam och övergiven. Egentligen helt utan anledning men men…Man ska väl ha en svacka nån gång då och då? Då är det bra att ha bloggen så jag slipper plåga alla andra med mitt tjat.

Jag saknar! Jag saknar två av dom viktigaste personerna i mitt liv. Dom har funnits med mig sen jag va liten och nu är både två borta. Inte så drastiskt så dom inte kommer tillbaka men båda är ute och reser. Det känns som att jag verkligen skulle behövt ha dom här i början på det här året men det har ju gått bra ändå. Tack och lov kommer dom hem nu i april, båda två. Den ena stannar förhoppningsvis kvar i stan medan den andra tänker bosätta sig 50 mil härifrån. Men bättre det än Thailand iaf…
Tack vare att dom här två vännerna har varit borta så länge så tror jag att jag har kommit ännu närmare två andra vänner, vilket jag är enormt tacksam över. Ni vet vilka ni är så ta åt er

Jag tror jag ska lägga mig i soffan och halvsova till Lets Dance.

Imorrn ska min lööv bjuda ut mig på restaurang. Jag är lite lagom pirrig kan jag säga. Så där löjligt pirrig. Vet inte om jag ska skratta eller gråta typ. Det kommer ju bli superdupermegamysigt men det får inte bli för mycket för då blir det löjligt och sånt kan jag inte med. Hoppas han har fattat det Jag tycker ärligt talat det är jobbigt att bli uppvaktad av honom. Är det jag som är knäpp eller?

Nej nu blir det till att hoppa i mysbrallorna och sen inta soffan…