Jobbigt
Nu är det jobbigt och tårarna flödar.
Jag sitter ensam hemma med fisen som sover, oroligt.
Pappa bara gråter över allt och är orolig för mig och fisen. Men vad ska jag göra? Jag kan ju inte fortsätta leva tillsammans med mannen för alla andras skull.
Har precis avslutat ett långt samtal med A. Hon är en mycket vettig människa som jag kan berätta precis allt för. Hon känner min familj mycket väl så det är lätt för mig att berätta saker för henne. Just nu har jag inte bara problem med mannen utan även med mina föräldrar. Jag har varit där ikväll och det är tabu att prata om min separation från mannen. Jag satt där och kände mig jätteilla tillmods. Jag vet inte hur jag ska hantera det här men jag vet att jag behöver allt stöd jag kan få från mina föräldrar.
Nu var det några dar sen jag grät men nu gråter jag som en liten barnunge. Jävla skit! Varför ska det vara så svårt med allt?
Just nu känner jag mig ensammast i hela världen. Men jag kan väl inte fortsätta leva tillsammans med mannen bara för att jag ska slippa sitta ensam? Nej, så funkar inte jag. Just nu önskar jag bara att jag hade en lägenhet och stöd från mina närmaste…
Vilken katastrof kväll!
Ja, du kan då inte stanna kvar med honom för dina föräldrars skull. Kanske du kan be dom ta hand om honom då? Men det där har vi ju pratat om redan så du vet vad jag tycker!
Lööööv!
Kram
Vännen, fy vad jobbigt det låter. Önskar jag kunde lyfta lite från dig.
Ja ens föräldrar vill man ju ha stöd från. Är det länge sedan du berättade för dem att ni ska separera?
Håller med Titti som valigt, du kan ju inte vara tillsammans med en människa för någon annans skull.
tänker på dig och jag tycker du är mycket stark.
Kramar i mängder.