Jag borde skaffa mig en dagbok.
Skrivandet är terapi för mig.
Vill nog egentligen inte att nån ska läsa det här men det är nog ingen som hittar hit längre, och om nån gör det så spelar det ingen roll.

Panikångest. Jag vet inte hur det känns att ha panikångest men jag har en känsla av att det är det jag är nära att drabbas av titt som tätt.
Satt på jobbet och när klockan närmade sig 16 (time to go home) så började jag må illa. Har mått illa hela helgen och inte kunnat äta. Tappat tre kilo sen i torsdags. Jag började må illa och skaka. Antar att skakningarna beror på att jag inte kan äta, Antagligen illamåendet oxå för den delen.
Ångesten kommer när jag inser att jag ska gå hem till min lägenhet. Hem och vara själv. Jag hatar att vara ensam. Ingen att ta hand om. Ingen som vill ta hand om mig…Jag hatar ensamheten.

Jag måste lära mig att vara själv. Jag är väl vuxen. Snart 30 för f*n! Varför har jag tillåtit mig att bli så beroende av alla andra? Jag har alltid haft nån. Aldrig levt singelliv. Vad är det för fel på mig? Finns det nån skola som berättar hur man gör för att lära sig tycka om att leva ensam?

Livet ska inte vara så här!
Det ska vara han och jag. Jag har alltid vetat att det ska vara vi…Det här är så fel som det nånsin kan bli.
Han berättade för mig att när jag gick ifrån honom i fredags så grät han. Han grät för första gången i sitt vuxna liv. Han grät in ens på sin väns begravning. Men han gråter när han gör slut med mig. Innebär det inte att han går emot sitt hjärta? Eller är det bara jag som vill hoppas?

Jag hoppas så förbannat mycket!
Jag hoppas så det gör ont!
Jag saknar så det gör ont.
Det värsta av allt är att jag inte kan göra nånting åt det…

Det är väl meningen att jag inte ska få vara lycklig helt enkelt. Hur kunde jag va så dum att tro att det skulle vara vi? Jag vill inte att det ska vara så här!
Jag vill bara hoppa och skrika och gråta!!
Hur mycket ska jag orka?
Hur mycket orkar en människa?
Han som har stöttat mig i alla tidigare motgångar finns inte kvar längre. Vart vänder jag mig då? Ja, jag vet inte…Jag orkar inte! Vill inte att det ska vara så här…

Orden bara flödar. Precis som igår när jag lät hjärtat tala och skrev ett långt brev till honom. Jag vet att han har börjat läsa det men inget mer. Har inte pratat med honom efter det.

Allt är krossat!
Hur kunde jag va så dum och tro att det skulle vara vi?
Jag hade i mitt dumma huvud sett framför mig att vi hade hus och barn…hur korkad får man bli? Hur korkad får jag bli?

Nu ska jag va singel tills jag dör…
Singel eller tillsammans med Mr.M. Det är det som gäller…Orkar aldrig mer öppna upp mig så mycket för någon igen. Ingen ska komma och ta mitt hjärta och lämna tillbaka det krossat.
Jag ska bli som en låst dagbok där man har slängt nyckeln i brunnen så det aldrig mer går att öppna den…

Nu ska jag iväg till skolan. Kommer antagligen inte fatta nånting alls så jag vet inte vad jag ska dit att göra…

Det är slut…

…av att jag inte kommer fortsätta blogga.
Nu är jag dock uttråkad och rastlös så då kan jag lika gärna skriva några rader.

Väntar på att Mr ska vakna så vi kan träffas och prata. Jag ser det som att det redan är slut medan han antagligen bara rycker på axlarna åt det…Som vanligt med andra ord.

Igår kväll när jag var som mest lessen gick jag till skåpet där jag har böcker och hämtade en bok som jag har tänkt att läsa länge. ”Män är från Mars, kvinnor är från Venus”.
Helt seriöst så borde alla läsa den! Alla som vill ha ett fungerande förhållande.

Jag förstår inte hur jag har klarat av att ha ett icke stormigt förhållande förut med tanke på allt som står i boken. Nu skulle boken kunna vara skriven utifrån mitt och Mr:s förhållande. Helt sjukt!
Jag önskar bara att han skulle vilja läsa den men det finns nog inte på kartan.

Minns inte vad jag skrev igår för jag va så upprörd och lessen.
Jag önskar bara att vi kan ses och diskutera alla problem som vi har. Vi har bara ignorerat detta förut men om vi ska komma nånstans i vårt förhållande så måste vi nog ta tag i det. Annars kommer vi bara stå och trampa på samma ställe hela tiden. Det tror jag varken han eller jag vill…

Den stora frågan är vad som händer när/om han berättar för sin familj.
Vad är det värsta som kan hända?
Kommer dom inte längre älska sin son/bror för att han älskar en svensk tjej som har barn sen ett tidigare förhållande? Ja jag vet verkligen inte men det tänker jag ta reda på idag. Även om det innebär att det tar slut mellan oss (vilket inte finns i min knäppa hjärna) så måste vi reda ut det här för problemet försvinner inte och jag vet ett Mr mår dåligt av det här.
Det jobbiga för mig just nu är jag inte har ett skit att säga till om. Men jag måste ändå ställa honom mot väggen och fråga hur han vill ha det.
Men jag vill vill vill vill att det ska vara vi. Det ska bara vara så…*suck*

Jag antar att ingen läser här längre men det skiter jag faktiskt i…
Mår så jävla dåligt så jag måste skriva av mig…

Hur mycket ska man orka? Hur mycket skit ska man ta? Hur vet man vad som är rätt eller fel?
Jag känner att jag orkar snart inte mer…Men jag vill orka. Han är mitt allt…Min Mr.Big. Men ibland, som nu, så beter han sig som om han vore 12 år.
Ska jag aldrig kunna ta upp våra problem utan att det blir så här? Han kan ta upp problem och vi löser det lugnt och fint men så fort jag tar upp nåt så är det tjat och krav. Orkar jag? Är det värt att kämpa för?
Ja, det är helt klart värt att kämpa för MEN frågan är hur jag ska göra det. Frågan är hur vi ska komma igenom det när jag aldrig kan ta upp saker utan att det tar slut mellan oss.

Jag är bara så frustrerad just nu. Precis som vanligt när det blir så här. Han orkar inte prata om det så han vägrar svara. Moget? Nej. Det gör mig förbannad, lessen och frustrerad. Är söndergråten och huvet håller på att sprängas av värk. Orkar jag verkligen mer?

Det konstiga är att när jag tänker på att vi inte ska vara tillsammans mer så finns det lixom inte. Han kan göra slut men jag vet att vi kommer fortsätta va tillsammans. Det är en helt störd känsla som aldrig har funnits där förut. Sen om det stämmer eller inte vet jag inte…

Han vet att det värsta han kan göra mot mig är det han gör just nu. Bara skita i allt…hur ska jag kunna släppa allt och gå och lägga mig? Det funkar inte…

Han tar ut mitt hjärta och hoppar på det…Gång på gång på gång

Han tycker jag har för höga krav. Ja det kanske jag har…men hur gör jag för att sänka dom? Ska jag sänka dom?

Det värsta av allt är att jag känner mig så ensam. Ensammast i hela jävla världen! Passar inte in nånstans…Ja, jag har nog för höga krav på honom. Vill att allt ska funka och det gör det uppenbarligen inte. Vi har massor av problem som egentligen är hans problem. Jag har lovat honom att stötta honom till hundra procent men det är ändå han som måste ta tag i det. Jag kan verkligen inte göra det åt honom…

Mitt huvud sprängs!
Hej då!

Ja, idag fick jag ett behov av att börja blogga igen…undrar hur länge det kommer sitta i…Undrar ens om jag ska börja igen. Tror dom som läste min blogg förut har lagt ner för längesen. Vågar inte ens kolla när jag skrev nåt sist. Haha! Kanske helt enkelt ska starta en ny….?

Gick och la mig runt 22:30 igår kväll. Var supertrött men precis som jag misstänkte så kunde jag inte somna. Fisen krånglade en del och jag trodde det va fullmåne. Men icke.
Tror bara jag inte kunda slappna av för att Mr.M va ute på krogen. Han skickade sms och ville sova här. Vilket han så klart fick. Det resulterade i att jag somnade runt halv tre. För att väckas av ett j*vla oväsen 06:20. Ett ljud som inte går att beskriva. Jag trodde nån granne slog ihjäl sin sambo eller hela lägenheten eller nåt liknande. Det höll på en stund men till slut lyckades jag slumra till igen.
När Mr.M gick hem på förmiddan så var ytterdörren sönderslagen. Glas precis överallt. Då är det nån idiot som har tagit en stor gatsten och stått och kastat på dörren. Inte konstigt att det lät. Nu undrar jag så klart vad det är för pucko som vill in i mitt hus…usch! Gillar absolut inte sånt här!

Jag har varit med E på Maxi och handlat en massa mat. Nu hoppas jag det räcker en stund för det är överfullt i frysen och kostade en slant. Lika skönt varje gång det är gjort.

På torsdag är det fisens sista dag på dagis. Jag köpte glass som jag tänkte att hon ska bjuda på. Tänkte även köpa nåt till personalen, men vad? Hjälp önskas!

Han älskar mig verkligen!
Mr.M är helt underbar!
Precis som att ni inte redan visste att jag tycker det

Som jag skrev tidigare idag så tar han lite avstånd från fisen.
Jag ringde honom nu ikväll när jag åkte hem från mina föräldrar. Jag frågade vad han gjorde. Han va hemma med två polare och drack öl. Han undrade om inte jag och fisen kunde komma förbi innan vi åkte hem. Jag tänkte att han sa det bara för att va snäll och det sa jag även till honom. Han suckade och sa att så va det inte alls. Åkte dit fast jag såg ut som hej kom och hjälp mig. Alla tre grabbarna var supergulliga med fisen. Framför allt Mr. Han pussade på henne och va såååå mysig. Vi stannade inte så länge men när jag åkte hem så hade jag, trots allt gullande, en lite läskig känsla i magen. Jag har alltid den känslan när Mr har träffat fisen. En känsla som säger mig att Mr tänker ”vad har jag gett mig in på?”. I bilen på vägen hem (bilresan tar max 5 minuter) fick jag ett sms där det kort och gott stod: ”Jag älskar dig!” Jag smälte!
Han är bara fööööör underbar!!!

Ja, den känslan har jag haft hela veckan, igen.
Fånga dagen mina vänner!
Satt precis och funderade på om jag inte skulle ta och tatuera ”Carpe Diem” nånstans. Varför inte lixom?

Jag är nöjd med mig själv så här långt idag.
Dammsugit, bytt sängkläder, städat upp i kaoset, tvättar femte maskinen nu så sen är allt rent Har precis ätit lunch med fisen och nu sover hon.
Brorsan spelar fotboll i eftermiddag men har ännu inte bestämt om vi ska och kolla eller inte. Inte jättelockande väder men…Får se hur fisen är när hon vaknar.
Ska få håret fixat av M idag. Ska bli sååå skönt! Är sugen på att klippa av en bra bit men är rädd att ångra mig…Alltid lika svårt ju. Är lite sugen på page, men vågar jag?

Min underbara karl. Jag skulle kunna berätta om honom jämt. Hela tiden. Alltid.
Han är ju lite smått undvikande dom veckorna jag har fisen men det är inget nytt. Så igår kväll när han ville komma och kolla på film så höll jag på att hoppa högt av glädje. Han kom med chips, dipp, dricka, nötter och film. Shit va myspys det blev Han gör mig lycklig! <3

Nej nu ska jag nog passa på att vila lite medan fisen sover. Fast ja, jag vet ju att det inte kommer bli så utan jag kommer fastna vid datorn…

Varför har jag kvar bloggen?
Det är ju knappast för att locka läsare. Jag är inte speciellt bra på att uppdatera. Har funderat på att lägga ner den helt och hållet men nej. Den får va kvar en stund till. Jag behöver den verkligen ibland när jag måste skriva av mig. Spelar ingen roll om det är nån som läser eller inte, bara jag får ur mig det jag behöver.

Har varit i Gbg två dar den här veckan och firat mamma som fyllde 50 år. Det var en helt underbar resa <3 Mr.M var med och ja, jag svävar på moln. Kan jag tycka om honom mer och mer för var dag som går? Jag har nog ärligt talat aldrig nånsin känt så här starkt för nån som jag gör för honom. Är det för att livet inte ska va enkelt? Är det för att vi bestämt oss för att klara av alla hinder som står i vägen för oss?
Jag tar tag i problem som jag aldrig har gjort förut. Vi är verkligen ärliga mot varandra och säger vad vi tycker och tänker. Det underlättar hur mycket som helst även fast det självklart är jobbigt att ta upp jobbiga grejer. Men för varje grej som vi tar upp så kommer vi närmare varann.
Jag upptäckte ett ”problem” i onsdags som jag bara va tvungen att ta upp med Mr. Jag mådde skit hela dan och berättade inte om det förrän på natten. Jag är stolt över mig själv över att jag faktiskt tog upp det med honom och att jag inte fortfarande bara går och grubblar. I mitt ”förra liv” hade jag nog aldrig nånsin diskuterat problemet utan gått runt och mått skit över det istället.

Oj va jag svamlar. Men som sagt. Behöver bara få ur mig lite saker. Fast idag mår jag bra. Superbra! Kan ju va trevligt att jag skriver nån gång när jag mår bra oxå

Jag har prinsessan ligger bredvid mig här i soffan. Snorig som vanligt men annars nöjd och glad. Hon har blivit så stor. Hon pratar som ett rinnande vatten och är inte tyst en sekund. Nästan så hon inte ens är tyst när hon sover
Prinsessan har sin sista vecka på dagis. Det känns sorgligt. Bjuder man på glass sista dan? Vad köper man till fröknarna?
Efter den här veckan får fisen sommarlov. Jag har lyckats få semester i två veckor så då har jag henne. Sen blir det till att vara hos X tre veckor. En vecka hos mamma och sen tillbaka till X. Jag måste ju tyvärr jobba så länge jag har jobb för sen blir det ju till att stämpla.

Thailand. Jag vill verkligen åka till Thailand i vinter. Ska övertala Mr att vi ska boka en resa i veckan tänkte jag

Har slängt in en tvätt i maskinen så den snurrar för fullt. Jag har inte varit hemma på hela veckan så lägenheten känns som ett enda stort kaos. Tvätt överallt och saker överallt.

Tittade precis på fisen och insåg att hon borde bli klippt i veckan. Ser ut som en riktig trollunge

Nu har jag lättat mitt hjärta för Mr.M, ännu en gång.
Vi har diskuterat angående lördagen. Han vill att jag följer med. Men vi får se hur det blir med den saken. Inte ens säkert att han ska iväg dit. Beror på vädret, som allt annat den här årstiden
Vi diskuterade som vanligt. Ja det går inte ens att förklara. Vi är så olika ibland men ändå så lika så det blir kaos. Vi vill så mycket och då skiter det sig. Jaja, nu mår jag iaf bättre när vi har pratat om det. Det är huvudsaken.